Har nyligen avslutat två av John Ajvide Lindqvists verk, nämligen Människohamn och Låt den rätte komma in. När jag pluggade nere i Österrike för två somrar sedan kom jag i kontakt med hans verk för första gången och då läste jag Hanteringen av odöda. Jag tycker att han är helt fantastisk som författare! Det är nytänkande, språkstilen är väldigt lätt att ta till sig och han blandar onaturliga och hemska saker med det vardagliga och det blir verkligen lyckat!

I Människohamn handlar det dels om alkoholism och skiljsmässa, dels om onaturliga händelser där vattnet är inblandat. Anders dotter Maja försvinner helt spårlöst ute i Stockholms skärgård, vilket leder till seperation mellan föräldrarna och alkoholism för Anders. När han väl bestämmer sig för att återvända ut till Gåvasten märker han att det är något som inte stämmer. Det visar sig att vattnet har en otroligt makt och kan göra som det själv vill.

I Låt den rätte komma in handlar det om mobbing och vampyrer. Oskar upptäcker en dag att det har flyttat in en ny tjej i hans ålder intill. Dessa två kommer lätt överens från början men Eli, som hon heter, är inte som andra barn. Hon lever på blod och kan inte gå ut i solen. Oskar förstår efter ett tag vad Eli egentligen är, men det är i henne som han har hittat sin vän och det tänker han inte bara strunt i.

Som jag skrev i början så är han en väldigt bra författare enligt mig, men trots det har jag lite svårt att ta till mig det. Det är för annorlunda, för nytänkande. Jag hänger ibland upp mig på hur han använder språket, det är inte som det "ska" se ut tycker jag inte. Detta gör att betyget för båda dessa böcker blir 3/5, men egentligen är de värda så mycket mer. Det är bara jag som är lite svår.