Innan jag sätter igång med dagens tentaplugg så måste jag skriva av mig här ett ögonblick. Anledningen till det är att jag nu på morgonen har suttit och kollat igenom DN, denna underbara tidning som det är så skönt att ha innanför dörren när man vaknar på morgonen. I kulturdelen, som är den del som jag tycker är roligast, stod det flera notiser om att det går så dåligt för skivbolagen just nu. EMI till exempel skulle varsla runt 1500 anställda.

Jag blir så förbannad när de skriver om hur dåligt det går för dem, det är ju inte konstigt att det gör det. De som är unga idag köper naturligtvis inte några skivor, skivornas priser är ju som ett rån! Hur mycket enklare är det inte då att gå in på Internet och ladda hem det man söker istället?

Detta är något förbjudet, och det är det jag tycker är galet. Jag som har blivit ett par år äldre än tonåringarna nu är rädd för att ladda ner musik. Det förbjudna är obehagligt! Runt -98 och -99 lyssnade jag som mest på musik. Kunde inte missa ett enda program av Voxpop utan jag satt där framför tv:n och var beredd att spela in musikvideorna till de låtar jag tyckte om och ringde sedan för att rösta för att mina favoriter skulle hamna på plats ett. Inte nog med det för Radio Match gick på hög volym hela dagarna i mitt rum och besökte jag mormor och morfar så gällde det att hinna kolla en del på ZTV också. Den tiden och åren under högstadiet köpte jag hur många skivor som helst varje månad. Musiken var livet! När jag sedan upptäckte att man kunde fixa musik över Internet så öppnades en helt ny värld upp.

Om jag sökte på en artist som jag tyckte mycket om så kunde jag sedan kolla igenom personernas, som hade artistens låtar, andra musik. På det sättet upptäckte jag många nya, underbara band som jag aldrig hade stött på tidigare. Detta gjorde att mina skivköp växte ännu mera, eftersom jag inte tycker om att ha musik på min dator. Jag vill ha själva skivan och kunna sitta och bläddra i CD-omslaget och titta på bilderna och följa med i låttexterna.

Nu har jag tyvärr inte köpt en enda skiva på säkert två år, om inte ännu mer. Skivorna är för dyra och de artister som spelar på radion kan ha någon hit men de är egentligen ingenting att hurra för enligt mig. Skivbolagen satsar inget längre för att hitta något nytt, alla är kopior av varandra. Man måste själv leta efter de små och inte upptäckta banden för att kunna hitta det unika och spännande, och med tanke på min rädsla för att hitta musik på Internet nu så har det totalt stannat.

Musiken har gått från att vara en stor och viktig del av mitt liv, till ett stort hål som går och väntar på att på någon nytt sätt kunna hitta någon väg att gå för att hålet ska fyllas igen och musiken göra mig lycklig.

Så, det jag vill säga är att skivbolagen får skylla sig själva! Priserna är för höga och de som är unga idag har nog aldrig köpt en skiva, Internet har funnits där från början. Och för oss som är lite äldre och inte har haft Internet tillgängligt hela tiden sedan vi föddes, vi har inte råd att köpa några skivor och vill inte heller göra det eftersom vad man än köper så låter det ungefär likadant som allt annat...

Nu låter det som jag är hur gammal som helst men jag är bara snart 22 år. I det här avseendet är det gammalt. Vi började inte använda datorn i skolan förrän sent på högstadiet och Internet började jag använda hemma först när jag gick i sjuan och då bara någon timme om dagen eftersom det kostar så otroligt mycket om man inte har bredband.

Det var ett tag sedan jag skrev, men detta är nog ändå första gången som jag bloggar om något som inte bara handlar om vad jag har gjort de senaste dagarna. Jag tycker det är kul att det fick handla om musiken i alla fall, det som en gång var mitt liv...