Pride var helt fantastisk! Jag hade absolut inga förväntningar eftersom jag knappt visste vad det handlade om, men det var underbart bra att se. På hemsidan står det så här om pjäsen:

Året är 1960. 
Sylvia har bjudit hem sin gode vän Oliver till sig och Philip på en drink. Sen går de ut och äter middag alla tre. Under kvällen blir Philip allt mer tyst och besvärad.
Varför?
Han har blivit förälskad i Oliver.
Det måste förbli en hemlighet. Också för Philip själv.

2010. Nutidens Philip och Oliver har ett kärleksförhållande. Men eftersom Oliver inte kan leva utan kickar i form av sex med okända, bryter Philip upp. 
Och Oliver söker tröst hos kompisen Sylvia.
Men Sylvia då? 
Den eviga trösterskan.

Förbjudet 1960 accepterat 2010. Vad gör vi med friheten?

Det var uppdelat så att varannan scen utspelade sig 1960 och varannan 2010. Sättet att visa detta gjordes enkelt genom att 2010 dra undan ett skynke på väggen som döljde en stor tv som visade bland annat Svenska Hollywood fruar och iTunes och att skådespelarna sprang runt med Mac-datorer. Självklart förändrades också skådespelarnas kläder och sätt att prata mellan de olika åren.

Det absolut bästa var skådespelarnas fantastiska agerande. De var riktigt professionella och man sögs verkligen in i handlingen. Den var också mycket fängslande och jag mådde riktigt dåligt vissa stunder och glömde nästan bort att jag var på teater och att det som inträffade inte var på riktigt.

Jag kan starkt rekommendera er att gå och titta på pjäsen om ni är i Sthlm. 100 kronor kostar Stadsteaterns pjäser bara, vilket är fullkomligt galet om man till exempel jämför med att gå på bio! Det är bara två föreställningar kvar, 7/11 och 13/11, och det finns biljetter kvar till båda dessa. Tryck här för att läsa mer, se bilder och boka biljetter!